olycka blir till lycka
Oj de här var länge sen.
Idag skriver jag för att jag tycker synd om mig själv och för att jag är superglad på samma gång. Eller nått sånt.
Vill börja med att uppmärksamma eller kanske varna er för att göra samma misstag som mig - gå en för lång sträcka i plastiga flip-flops! Det är inte att rekomendera!
Idag är det måndag vilket betyder bilbingo i film. Mamma skulle tjänstgöra, så jag tog en promenad upp lagom tills det skulle börja. Men eftersom jag är jag så lyckades jag ju bli jättesen, så jag slängde på mig mina flipps och knallade iväg. Det är ungefärr 4 km dit, en lagom liten promenad i vanliga fall.
Men det var bara det att när jag hade gått ungefärr en halv kilometer så började det som bränna under fötterna. Jag trodde inte att jag skulle kunna gå längre, men bingosugen som jag var så knallade jag vidare. Under promenaden varierade jag mellan att gå barfota eller i floppsen. Det ena värre än det andra. Men om man hellre går barfota på smågrus än med skor så kanske ni kan förstå att det gjorde ont.
Sista biten fick jag också springa för att hinna innan det började.
Sen när jag kom fram så kollade jag på mina fötter och såg fyra stora brännmärken/blåsor under fötterna. Två större frampå foten på trampdynan och sen två mindre på hälarna. Fy fjunken va det värker och bränner..
Men detta gör inget.
Det goda överväger det onda!
Jag är nämligen så lycklig som fick tuta hem två vinster idag :D Kan säga så mycket som att jag får hyran betald och kan unna mig nått kul också. Wihoo! Och det kunde inte komma mer lägligt eftersom jag inte jobbade på hela juni, vilket betyder att julilönen var som obefintlig.
Som sagt, lite (mycket) ont kan jag stå ut med. Problemet blir ju att jag ska upp och jobba imorn. Jag som inte ens kan stödja på fötterna för tillfället :S Men imorgon är en annan dag. Det tar vi itu med då :)
Idag skriver jag för att jag tycker synd om mig själv och för att jag är superglad på samma gång. Eller nått sånt.
Vill börja med att uppmärksamma eller kanske varna er för att göra samma misstag som mig - gå en för lång sträcka i plastiga flip-flops! Det är inte att rekomendera!
Idag är det måndag vilket betyder bilbingo i film. Mamma skulle tjänstgöra, så jag tog en promenad upp lagom tills det skulle börja. Men eftersom jag är jag så lyckades jag ju bli jättesen, så jag slängde på mig mina flipps och knallade iväg. Det är ungefärr 4 km dit, en lagom liten promenad i vanliga fall.
Men det var bara det att när jag hade gått ungefärr en halv kilometer så började det som bränna under fötterna. Jag trodde inte att jag skulle kunna gå längre, men bingosugen som jag var så knallade jag vidare. Under promenaden varierade jag mellan att gå barfota eller i floppsen. Det ena värre än det andra. Men om man hellre går barfota på smågrus än med skor så kanske ni kan förstå att det gjorde ont.
Sista biten fick jag också springa för att hinna innan det började.
Sen när jag kom fram så kollade jag på mina fötter och såg fyra stora brännmärken/blåsor under fötterna. Två större frampå foten på trampdynan och sen två mindre på hälarna. Fy fjunken va det värker och bränner..
Men detta gör inget.
Det goda överväger det onda!
Jag är nämligen så lycklig som fick tuta hem två vinster idag :D Kan säga så mycket som att jag får hyran betald och kan unna mig nått kul också. Wihoo! Och det kunde inte komma mer lägligt eftersom jag inte jobbade på hela juni, vilket betyder att julilönen var som obefintlig.
Som sagt, lite (mycket) ont kan jag stå ut med. Problemet blir ju att jag ska upp och jobba imorn. Jag som inte ens kan stödja på fötterna för tillfället :S Men imorgon är en annan dag. Det tar vi itu med då :)
Jag är en löjlig person
Den insikten kom jag fram till nu på kvällen. Sen kom jag också på att jag påverkas väldigt mycket av andra människor. Okej, jag har väl vetat det förut också, men det blev så väldans tydligt idag.
Kvällen har spenderats i tv-soffan eftersom jag ska upp tidigt imorgon och jobba. Vid 22-tiden kom jag på att jag hade lust att ge mig ut och springa en sväng. Har riktigt dålig kondition nuförtiden som jag har kommit på att jag ska träna upp nu. Jag har sprungit en väldigt kort runda tidigare i elljusspåret, hur kort behövs inte ens nämnas, haha. Jag har också alltid sprungit rundorna åt fel håll så jag börjar vid slutet. jag slutar hellre med en uppförsbacke än att börja med nedför.
Hur som helst
Jag kom i alla fall fram till startpunkten och såg att jag inte var där själv. Jag började springa och när det var dax att svänga av vid min korta runda så slog tanken mig att det skulle ju vara lite pinsamt att komma springandes tillbaka redan nu när det var så kort tid jag hade sprungit. (spang som sagt åt fel håll så jag möter de som springer)
Jag bestämde mig då för att ta den rundan som är ytterligare lite längre, de skulle ju se lite bättre ut. Men det kändes ju inte heller helt bra, för den rundan är ju me kort. Så jag fick helt enkelt ta och pallra mig runt den lite längre rundan.
Sen vart man ju lite trött och kände att man ville gå när de stora uppförsbackarna kom. Men då tänkte jag på hur mesigt det skulle se ut om man inte ens pallade backarna. Och så fortsatte tankarna.
Till slut var jag framme vid målet och kände mig väldans duktig sådär en fredagkväll. Men är det inte fruktansvärt löjligt att tänka sådär? Fast att jag vet med mig själv att jag inte bryr mig, så blev det som en undermedveten tilltaggning för att jag skulle fortsätta springa. Får se till att det alltid är folk ute samtidigt som mig!
